Den bittra rösten

Nu är det igång igen. Varje gång en flicka under 20 blir dödad/försvinner så händer det. Alltid.
Överallt på internet börjar alla dessa "supportgrupper" och sympatiserande blogginlägg att ploppa upp, jag kan ge mig fan på att det finns en Facebook-grupp för alla som tycker synd om henne också.
Jag säger inte att det inte är hemskt, eller att det inte är synd att hon dog, för det är det, och det säger sig självt.
Det är därför jag tycker att allt det här är så jävla meningslöst, och kraftigt, kraftigt, dåligt mot jämnställdheten.
När såg ni sist alla dessa tycka synd om-inlägg ang. en misshandlad kille som fick stryk för att han var snaggad? När såg ni sist en facebook-grupp för de som sympatiserar lika med de de KILLAR som försvinner/dör som ett resultat av våldet?
Självklart kräver jag inte av er att leta upp och gå med i varenda satans grupp som finns, eller läsa alla inlägg eller så, jag anser bara att det är värt att tänka lite innan man blint pubicerar ett inlägg där man påpekar hur hemskt det är att en tjej blivit misshandlad. Det är självklart! Den som INTE tycker att det är hemskt är ju sjuk.
Sen är jag lite imponerad över hur många nya vänner man får när man dör, för alla verkar ju helt plötsligt tycka otroligt synd om en då. Inte för att de någonsin skulle ha noterat en när man var i livet, skit samma vad man gjorde, men när man dör, då är det synd om en...

Jag vet att jag låter som en bitter och hemsk människa, men det är jag inte (Hemsk alltså, bitter är jag verkligen), jag tycker bara det är så jävla ytligt att tycka så synd om någon för att media säger åt er. För inse fakta, hade media aldrig tryckt upp hennes bild på löpsedeln så hade ni aldrig vetat om hur synd det var, eller hur?
Hade media dessutom lagt fram en annan verision, tänk er t.ex vad som hänt om det där paret hade varit de första att bli intervjuade och sagt att hon flippat på dem? Då hade ni suttit där och tyckt synd om dem som blivit förföljda av en överkär tjej som tillslut gått över gränsen.
Ja, fram tills att sanningen kommit fram, då hade ni självklart fått svälja allt och tycka synd om henne istället....

Som sagt, det som hände Therese var båda hemskt och sjukt, men en facebook-grupp eller ett blogginlägg hjälper henne inte nu, donera istället pengar till fonder för familjer som råkat ut för något sådant, visa att ni bryr er istället för att bara säga det.

Nu har jag gnällt av mig lite och tänker göra något annat, lämna gärna en skitarg kommentar om hur dum i huvudet jag är eller något annat kul som tyder på att du inte läst texten. Ja, eller så läser du texten och skriver sedan något....

Så, det har gått ett tag sen jag startade den här bloggen, och nu är det äntligen dags, nu ska jag skrika.

Jag skrev att jag tänkte börja när jag hittade något som jag tyckte att det behövde skrikas om, och det har jag gjort. Jag har hittat ett ämne som berör mig personligen och också en stor grupp människor i min ålder, nämligen den närmast tragiska "debatt" om tv-spelsvåld som just nu pågår.

Det är väll faktiskt egentligen tveksamt om man ens kan kalla det för en debatt, för just nu så är det mer av en smutskastning från dåligt pålästa personer som söker efter syndabockar för att själva slippa ta skulden.
Oftast är det arga mödrar, äldre (40-45+) politiker, eller religiösa som anser att spel är dåligt för ungdomar, att det skadar våra hjärnor, och att vi blir våldsamma och aggressiva av dem. Och jag börjar verkligen, verkligen lessna på dessa anklagelser. Det är dags att den här debatten får se synen på det hela ur en ung students perspektiv, så kanske ni inser hur totalt, jävla löjliga ni framstår.

Kan väll börja med vad som utlöste det här.
En motion har lagts fram till riksdagen om att totalt förbjuda tv-spelsvåld, vilket för mig framstår som ett helt absurdt förslag. Våld är en naturlig del av människans samhälle, vare sig vi vill det eller inte. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas, där.
I Rom hade de gladiatorspel, något som idag har utvecklats och.. "förfinats" så att striderna inte är på liv och död, men de kampsporter som utövas idag är i grunden samma sak, eller hur? Människan har en fascination för våld, så är det.

Det intressanta är att med varje teknisk "revolution" så framställs våld som en helt ny sak, något som inte tidigare funnits i vårat samhälle. När de första våldsfilmerna sändes fick de ta skulden för diverse våldsdåd, när vi nu har en ny era av grafik, en som ständigt förbättras i en klart imponerande takt, så läggs skulden på dator- och tv-spelen.
För självklart är det så att alla dessa personer som utfört våldsdåd och spelat våldsamma datorspel hade varit mönstermedborgare om det inte varit för spelen?

Debatten är delad i två brett skilda sidor, en förespråkar- och en motståndarsida, och båda har sina tydliga åsikter. Det jag tycker är väldigt intressant är att förespråkarsidan huvudsakligen utgörs av, just det, spelare. Icke våldsamma, politiskt uppröda, spelare. Alltså folk som spelar dessa spel och inte blivit våldsamma av det, folk som tydligen kan förstå att det är ett spel, och inte mer.
Den andra sidan består, som jag tidigare sa, av föräldrar, en del politiker ur det äldre skiktet samt ett par enstaka forskare som pekar på luddiga sammanhang. Jag? Jag är en förespråkare av våldsspel då jag anser att det är upp till var och en (i fall av omyndiga personer föräldrarna) att avgöra om man klarar av ta ett spel för ett spel eller inte.

Jag tänkte ta och citera en kort text ur en artikel som SVT publicerat på sin hemsida för programmet Debatt, en direktlänk kommer att klistras in här till höger. Det är Bollnäs lokala politker Anders Bergsten som skrivit det här, och texten lyder som följer:

" Men jag har också fått många brev och telefonsamtal från personer som stödjer mig och min uppfattning i frågan om våldsamma datorspel. En reservofficer ringde upp mig och berättade att försvaret använder sig av datorspel som "Battlefield" för att träna soldaterna att reflexmässigt döda på vissa stimuli.

Datorspelen bygger på repetitiva beteenden hos spelaren, som tränas att agera aggressivt och utan impulskontroll. Datorspelen förstärker aggressiva beteenden genom belöning - det är klassisk psykologi."

Jag spelar själv detta spel och kan därför berätta vad som händer för den som agerar direkt på impuls. Han riskerar att skjuta sin kompis, något som genast ger minuspoäng, alltså en negativ effekt som gärna undviks. Jag antar att samma princip gäller i på ett riktigt stridsfält - man vill inte skjuta sin kamrat.
Notera formuleringen "..vissa stimuli.", soldaterna tränas inte att skjuta på allt, utan på vissa speciella aktiviter,
alltså kan de inte bara svänga åt sidan och skjuta om de ser något i periferin, utan man måste behärska sin impuls för att avgöra om det är en vän eller fiende. Samma princip gäller i Battlefield-serien.
Just detta spel är faktiskt ett särdeles korkat exempel just här och till det sammanhang som Anders gärna vill få in det i, för att träna en soldat till att skjuta på allt som rör sig i periferin är nog inget som försvaret strävar efter, utan snarare tvärtom. Det här spelet har hög potential att STRAFFA personen för aggressivt beteende, det uppmuntrar till samarbete mer än våld, och man drar nytta av att "markera" de fiender man upptäcker åt sina medspelare. Poäng kan också fås för att hela, återuppliva och reparera, men jag antar att det var väldigt ointressanta aspekter då man ville peka på dess våldsuppmuntran..

Nu ska jag dock säga att jag inte vill påstå att våldet inte har någon påverkan alls, för det tror jag mycket väl att det kan ha.
Men som jag sa tidigare så måste man känna sig själv och veta vad man kan hantera.
Jag kan dessutom också säga att som spelare sen nästan ett decenium tillbaka så är dessa shooters de jag stött på nästan MINST våldstendenser i. De två spel jag stött, och fortfarande stöter, på mest aggressioner i är WoW (World of Warcraft) och dess "förebild" WarCraft 3. Jag spelar fortfarande det senare av dem, och nästan varje gång så hamnar jag i samma spel som någon som inte kan ta det för vad det är; ett spel. Och dessa personer är vanligen runt 12-16 år, och har spelet spelen under en utsträckt period, och har då börjat under en period då de var under den rekomenderade åldern för spelen i fråga.
Och i det läget kan man inte längre lägga skulden på spelen, då får man flytta den ett steg; till föräldrarna.
För det är faktiskt så att föräldrar har ett ansvar för sina barn, ett ansvar som de tar i vissa lägen men verkar ignorera i andra. Alkohol är ett exempel på något som föräldrar jobbar för att skydda sin barn från, men att kontrollera den rekomenderade åldern på spelen de spelar är det ingen som tänker på, det är ju så mycket enklare att skylla på de som producerar spelen och lägga skulden på dem istället...

Jag tänker lämna er med ett två länkar till höger, en som är positiv till våldsspelen, och länken till SVT Debatt, (notera dock att artikeln på SVT Debatts sida är skrivan av Anders Bergsten och INTE representativ för SVT), samt en väldigt talande text av Alice Cooper.



Här slutar jag skrika för den här gången, men jag tänker komma tillbaka, det lovar jag.

Välkommen till Den Bittra Rösten.
Här kommer jag att skriva om saker som är mer eller mindre aktuella, saker som spelar roll, saker som trots det glöms bort eller skjuts undan. Saker som jag anser att behöver en bitter åsikt. Min bittra åsikt.
Men det är också en varning, det som skrivs här kommer att vara mycket baserat på personliga upplevelser och erfarenheter, som alltid med åsikter, och det mesta av det kommer att vara bittert, negativt och något surmulet.
Uppdateringarna kommer kanske inte vara regelbundna då jag hellre skriver något jag faktiskt står för än jag bara fyller ut för sakens skull.
Vem är då jag?
Jag är den bittra rösten som har tröttnat på att tiga.